Midsommarhelgen var härlig! Lugn, god mat och trevligt sällskap!

Barnen var förväntansfulla! Vi började dagen tidigt med att, på pappa M inrådan, ta en plocka-blommor-promenad! Sagt och gjort, med mycket grönt och några blommor fick vi ihop material till både kransar och stång. Att vi sedan inte han med dans runt den hemmagjorda stången gjorde detsamma!

Vi fick även det begäret mättat efter ett besök i mysiga Emmalund! Både Elin och Alva dansade koncentrerat och älskade varje sekund. Fiskdammen och badplatsen var även de populära!

Jag saknade dock min sargade vän som genom sin handlingskraft och envishet faktiskt mår mycket bättre nu! Hon är enormt målmedveten, orkar ta tag i saker och räds inte framtiden utan snarare ser fram emot den. Allt fixas i ett rasande tempo och vi har hunnit med både middagar och vindrickande!

Jag överdriver inte när jag säger att jag är mäkta imponerad!  

Hon grejar den här krisen utan tvekan men trots allt mod så är hon naturligtvis inte sitt vanliga jag för det! Många funderingar och ångestladdade nattimmar!

Mina svärföräldrars fina tomatplantor behövde lite extra utrymme så det blev en röjareftemiddag i den lilla rabatten och resultaten blev så här (lite nöjd om jag får säga det själv:

Veckan innebär en hel massa jobb, planering inför min fina kusin med familjs besök nästa vecka och avslutas med att jag och mamma åker på mysresa till Stockholm!

Ska bli härligt skönt!

Jag åkte hem till våra vänner. Där vi så många gånger varit förr på goda middagar, stojiga barn och sena kvällar!

Igår var det som att komma till ett främmande hus! En trött, tunn och ledsen vän tog emot mig. Ångesten är stor - hur kunde det hända! Spydde galla över den man hon trodde var den för alltid som visade sig vara något helt annat. Vi satt länge och bara pratade. Om barnen, om huset, försökte förstå. Hon letade tecken, tecken på att något varit fel - inga tecken fanns. Bomben bara exploderade! Sådär oväntat!

Nu ska det nya huset säljas, finns en del att färdigställa, det ska rensas och packas. Nytt boende ska hittas, livet ska hittas igen!

Det gör det! Vägen är krokig men det kommer att gå. Hon är en kvinna av stål. Stark och målmedveten fast hon känner sig så liten och sviken. Jag vet att hon klarar det.

Barnen klarar det...

Den stora tjejen var tyst, eftertänksam, som hon ville säga något fast hon inte visste vad. Jag kramade hårt den 8-åriga kroppen. För att hon ska veta att jag också finns där. Den lilla pojken förstår inte, inte förrän de verkligen flyttar från huset han skulle växa upp i. Huset de köpte för att bli gamla tillsammans i, uterummet hon byggde för härliga sommarkvällar.

Allt förgäves för en dålig anledning...

Kram till dig min vän!

Världen vändes upp och ner! Den vändes upp och ner för våra vänner, främst för den fina tjejen och de fantastiska barnen! Livet är grymt just nu och vi står här och vill göra allt och mer därtill. Vi är splittrade!

Vem ska vi hjälpa?

Båda, självklart men man väljer sida per automatik!

Min värld upptas just nu av det det faktum att allt kan vändas upp och ned på bara en enkel måndagseftermiddag. En helt vanlig dag då man hämtat från dagis, fått kram och puss från alla, en daglig rapport och äter köttbullar. Informationen kommer snabbt och förändrar hela liv. Man kan inte påverka beslutet bara ta in, agera och försöka förstå. Förstå att inget, inget kommer att bli som förut fast man inget visste...

Igår, idag och nästa vecka tänker jag på dig min vän! Jag kommer alltid att stå här, fast besluten att hjälpa dig. Hoppas jag får det...

Den är bilden säger allt om vår dag! Älskar dig, min fina!

Ordningen lite återställd! Fejjade på hela huset till halv nio igår kväll. Idag ska jag njuta av våra barn, gå till bibblan och laga riktigt husmanskost! Tråkigt bara att M inte är hemma.

Jag hoppas på INGA barnutbrott idag!

Sen ska jag stryka de rena kläderna, packa resväskan, rensa ur plånboken och fila fötterna så att jag kan ta långa turistpromenader i London!

 På Alvas 2-årsdag! Våra fina tjejer!

Min fina svärfar påminnde mig om att det var länge sedan han, eller någon annan, fick läsa något här!

Roligt att höra att bloggen är saknad!

Livet rullar på. Det går i 120 - hela tiden.

M är i Ydre ett par dagar i veckan. Då hinner jag knappt andas och det beror väl på den eviga prestationsångesten. Jag vill att allt ska vara tipptopp, för M är det inte lika viktigt och det är säkert mycket mer hälsosamt. Med våren kommer även "kraven" på fin trädgård, målat garage och fixad altan.

Jag kapitulerar snart och flyttar med familjen till en bostadsrätt!

Nåväl! Våren för med sig så mycket annat trevligt. Grillning, varma dagar, inga vinterkläder, mjuk hud, mindre sjukdomar!

På fredag far jag tvärsöver Nordsjön till London med jobbet. Ska bli himla trevligt att få se den stan! När West End kallar tar jag på mig finstassen och högklackat och Upton Park får mig att kolla på fotboll! 
Men jag kommer ju sakna de tre där hemma på Vintervägen!

På återseende!

Ännu en gång har ett barn förlorat striden mot cancermonstret. Ikväll tänder vi ett ljus för dig, Moa!

Ta hand om varandra!

Förra veckan var en riktig skitvecka, bokstavligt talat! Alva långtidssjuk, sen fick jag och M besöka toan några gånger och efter det blev Elin febrig. Typiskt att vi skulle på konferens till Kolmården med jobbet. Otur för mig men jag fick väl lite plåster på såret då jag tog mitt pick och pack till Stockholm i början av denna vecka istället.

Där hittade jag dessa fina små popcornlådor till våra små som avguda popcorn.

Det var nog i rättan tid som denna långhelg kom. Känner att man jobbat mycket, varit borta och inte ägnat så mycket tid till barnen. Det märks, framför allt på Elin som får sina tonårsutbrott. Jo, ni läste rätt. 4-åring är som en tonåring ibland. Inte lätt att hantera men det går väl över....

Alva är nyfiken. Titta säger hon med stark röst och stora, blå ögon. Världen blev så stor när hon började hos Sivan. 

För några helger sedan var vi hos M kusin i Mantorp och hade en väldigt trevlig dag, tack om ni läser detta! Elin fick rida och Alva och jag provsatt. Det var ett stort ögonblick för storfröken. Sen att de gossarna i familjen blev populära var ju grädden på moset.

Imorgon är det dags för bröllop i Ljungsbro. Ska bli mycket trevligt trots att jag varken känner brud eller brudgum. Men det brukar ju inte vara något problem att förlusta sig för det.

Vårt eget bröllop närmar sig ju med stormsteg. Tycker att vi betar av den ena efter det andra men är lite orolig för då det är dags att sy ihop hela paketet. Men vi har ju hjälp så det ska vi inte vara oroliga för. Det ordnar sig alltid....

Klänningen med stor K är i alla fall inköpt. Så nu ska jag tappa ytterligare 4 kg, minst, innan jag är nöjd. Inbjudningarna är så gott som klara. Lite finputsning återstår och en till diskussion kring gästlistan. Vill få ut dem i mitten av juni.

På återseende!