Inga benbrott?

Nä, just det! Den lilla axeln gör ju skitont, rent ut sagt!

Alva har ett brutet nyckelben!

Och läkaren missade det vid förra besöket. Förmådde sig att bara undersöka baksidan på axeln, ca 5 cm från där benbrottet är! Kanske hade den sista läkaren rätt, inte säkert att man sett brottet förra gången. Men ändå! 

Nu faller alla bitar på plats. Man ser tydligt att hon inte använder sin högerarm när hon ska belasta den. Hon äter dåligt, sover dåligt och är mer gnällig en vanligt. Jag och Alvis får vara hemma tills hon är i form. Det får ta den tid det tar.

Som tur är så är små barns skelett väldigt mjukt. Så mjukt att det sällan går av, vilket tyder på att hon fick en rejäl smäll när hon föll. Men det läker väldigt bra utan att hon behöver ha någon mitella eller annat skydd. Benen ligger fint ihop och kommer att läka.

Alva kör nästan på som vanligt. Leker och skrattar men när det blir lite lugnt och hon blir trött märker man att det gör ont.

Så Alvas första benbrott fick hon vid 18 månaders ålder. Jag själv har aldrig haft något...