Länge har jag följt Vimmelmammans blogg, Lotta Gray som är vimmeljournalist på Se & Hör, skriver om sitt liv med man, son, jobb och den ovälkomne gästen tjocktarmscancer. Lotta skriver så datorn nästan vibrerar, om allt. Den mest obeskrivliga känslan kan hon delge utan problem. 

Idag ska Lotta få besked om cancern har spridit sig eller inte. Det och hela hennes sätt att skriva ger mig perspektiv på livet...

Jag uppdaterar hennes sida, men inget skrivs. Jag uppdaterar igen, inget nytt.

Håller alla tummar jag har idag för positiva besked för dig!

För alla andra som också väntar...för det finns många.

Ta hand om er!

Dålig bild men lite av blåtiran syns.

Igår eftermiddag hördes ett ordenligt duns från Elin rum och ett efterföljande, oroväckande högt skrik. Elin hade ramlat från sin säng och ner på en stol. Slog i ansiktet i stolen och tur i oturen missade ögat med någon centimeter. Idag har hon en begynnande blåtira och är rätt svullen.

Och som barn alltid gör, efter tröst och kram, så gjorde och nästan om samma grej bara halvtimmen efter.... De små, de små....

 
Trött Alva.

Dagen började med trevligt babycafé med Alva. Innan dess hann jag med ett reainköp av uteblommor och nya amplar. Najs....

Pysselmannen Franzén kände inga gränser idag utan gav sig på pillet med att göra en sur Bollibompa-robot och se så bra den blev. August har Elin döpt den till.....

God natt

Det finns ju måsten. Vill har en fin trädgård, städat hus, ren tvättstuga, putsade fönster, målade vindskivor, ordning i garage, fixad källare, dammfri garderob, ja en hel massa mer. Men just nu känner jag att tiden verkligen inte finns för allt det där. Jag tycker att jag springer med dammsugaren eller damtrasan eller vissna blommor, HELA tiden. Det är en enda stor karusell, runt, runt.... Samtidigt som jag vill vara så mycket som möjligt med våra barn, det bästa av alla världar. De är ju egentligen mina allra mesta och underbara måsten.... 

Tycker innerst inne att jag prioriterar helt fel ibland....

Det är väl lite av samhällets ideal idag med. Man ska vara perfekt, helt enkelt! Snyggt hem, perfekt gräsmatta, smal midja, tid för spa-besök, snygga naglar, bullbak med barnen.....

Ibland tvivlar jag! Varför skaffar man hus precis när man har de mest kaotiska åren i sitt liv?

Svaret är ju att det är en otrolig lyx att få ge sina barn en uppväxt i ett barnfyllt villaområde, möjligheten att kunna springa ut genom altandörren och över till närmsta kompis.

Och vad är egentligen viktigast?

Jo, familjen....

Men hade jag veta detta när vi köpte huset hade jag kanske köpt ett sprillans nytt med färdig tomt....

Lätt att vara efterklok men jag är inte det minsta missnöjd, trots allt klagande ovanför.

Vissa dagar blir det bara för mycket, så är det väl för alla.....

I fredags sov vi över hos farmor och farfar och morgonen därpå bjöd de oss på god hotellfrukost. Mycket gott och ett hjärtligt tack!

Lördagskvällen bjöds på middag med goa vännerna Tomas och Pernilla med barn. Vi åt, drack och spelade spel och tjattrade en massa strunt. Alva vaknade klockan sex och tröttheten var förlamande. De andra sov till åtta och då fick jag krypa ner i mysiga sängen och sova......till halv elva!

Idag har vi babysimmat med Alva. Elin följde med och var lite avundsjuk ett tag men det är faktiskt bara nyttigt att se att man inte kan få allt hela tiden.

Kram

Jag tänkte att nu ska man vara lite ambitiös. Tog fram sågen, sekatören, handskarna och musklerna. Sågade bort den fula syrénen och hade just kommit halvvägs genom rosenbusken då grannen kom hem.

"Tar du bort vår buske, sa grannen"

"Va, sa jag. Det är väl våra rosenbuskar?"

Nä, tydligen så var det grannens och jag som trodde att de pikat oss för de risiga buskarna som om de ville att vi skulle ta bort dem men icke.

De blev ju inte arga men så jag skämdes, skämdes och skämdes. Tror jag bad om ursäkt hundra gånger.

Som tur är så växer de där buskarna bokstavligt talat som ogräs men det ursäktar ju inte klantigheten.

Alva och jag tog en promenad i morse och intog öppna förskolan i Hackefors. Mycket trevlig stund, fick jag och Alva. Annars är det ju mest hon som får hänga på.

Imorgon åker vi till simhallen och sen till farmor och farfar för myskväll.

Kramis

Dagens :-): mysig mamma-alva-dag

Dagens :-(: stackars granne som med nöd och näppe undgick grannens röjarstund

Idag var vi på 8-månaderskontroll med lilla Alvis. Nu väger hon 8405 g och är 67,5 cm lång. Ännu en gång tyckte BVC-sköterskan att vi skulle komma på en extrakoll för huvudet. Fontanellen är lite liten och hon vill bara kolla, jag citerar, "så att utvecklingen är sprakande". Hon verkar inte det minsta bekymrad men vill gärna kolla ändå. Visst, det är ju bara bra att vara för försiktig men å andra sidan så är den där gnagande lilla oron inte speciellt rolig. Det finns ju alltid där i bakgrunden.

Nåja, Alva verkar må prima och det är ju det viktigaste.

Elin klädde upp sig fint inför Majas 3-årskalas. Alla Vårlöken-kompisarna var där och de åt massor av smaskiga saker. Till och med en godispåse fick de med sig hem, en tisdag. Lyckan var stor....

Alva och jag tog vägen förbi mormor och åt en god lunch efter BVC-besöket. Efter Vårlöken gick Elin över till Maja för lek. De sprang mellan husen. Så mysigt att ha en kompis så nära...

Kram på er....

Dagens :-): fina hösten

Dagens :-(: gnagande oro....

Igår insåg jag att hösten kommit till Östergötland. Några gula löv på fina björkar lystes upp framför mig i Valla. Då insåg jag att det faktiskt finns en längtan efter hösten. Fina, kalla dagar med en fantastisk natur som gör sig redo för vintern. Man får lov att krypa in i sitt ide, tända ljus och bara gosa. Efter en social sommar behöver man lite lugn och ro och bara låta mustiga grytor puttra på spisen. Nu ska jag bunkra upp med många härliga ljus.....

I fredags var planerna att vi skulle på tacomiddag hos mamma och pappa och sedan sova över där. Det blev tacos men sen inget mer. Mamma blev så snurrig och konstig att vi trodde att det var någon influensa på gång så vi flydde faktiskt fältet.....förlåt för den snabba reträtten men man blir ju lite för försiktig när man har småttingar..... Tack för den trevliga och goda matstunden, i alla fall....

Vi åkte hem, hade fredagsmys i soffan, nattade Alva och sedan gick vi alla tre och lade oss i vår säng och somnade som små grisar...samtidigt!

Igår fick Elin sin första cirkusupplevelse och det var med mormor och morfar. Hon gick dit i sin tuffa skinnpaj och tyckte det var spännande när clownerna ramlade och fick vatten över sig. Samtidigt var vi på babysim, Alva somnade snabbt efter det och vi fick en ovanligt lugn eftermiddag hos farmor och farfar. Vi bara satt.....och pratade och läste tidning och såg på tv. Det händer.....aldrig!

Ha, men så skönt det var..... Tack, det var supertrevligt!

Idag bär det av till Hackeforsgården, både på för- och eftermiddag. Kul tyckte Elin!

Kram på er.

Vi åkte bussen tidigt på morgonen. Självklart var tåget försenat, en hel timme. SJ....... Men vi tog en kaffe, majskrokar och en festis och så försvann den timmen. Stockholm bjöd på strålande brittsommarvärlme, Gröna Lund, Mora Träsk, Skansen, ponnyridning, napplämning, STOR pizza i hotellsängen och många turer i tunnelbanan. 

På Skansen träffade vi en gammal Myranbekant sen Elins tid där. Vi bor båda i samma område, har barn i samma ålder men har inte träffats sen sent 2006 och så träffas man på Skansen. Lustigt.....     

Ikväll kommer Anna, Rille och barnen på besök. Det blir fiskgryta med ris och blåbärspaj.

Nu vaknar Alva, dags för lunch.

Kram på er.

Idag har livet spelat mig ett spratt. Mycket satte sig på sin spetts och jag funderade på att allt kan verkligen förändras så fort, om det går riktigt illa...och det kunde det ha gjort idag.

Elin hoppade från en stensoffa rakt mot mig då jag inte var beredd att ta henne. Hon slog emot min axel, ramlade ner på backen och slog huvudet i stenplattorna. Som tur var så tog rumpan mot värsta stöten men huvudet fick sig en rejäl smäll. Elin blev självklart rädd och grät men repade sig snabbt och blev som vanligt igen. Men ringde sjukvårdsrådgivningen och fick rådet att vara extra vaksam det närmsta dygnet, väcka henne med jämna mellanrum i natt och meddela Sivan i morgon om vad som hänt. Usch, jag fasar verkligen för natten. Än kan jag inte slappna av. Bulan är stor men hon är i alla fall sitt gamla vanliga Elin och det känns skönt.

Innan allt det tråkiga hade vi en mysig stund på bibblan med sagostund, lek med dinosaruier och en fika. Sagostund blir det nog varje onsdag hädanefter.

Imorgon börjar mulle hos Sivan, sen blir det packning inför vår lilla myshelg i Stockholm och plattsättningen och asfalteringen blir så gott som klar.

Kram

Dagens :-): sagostunden

Dagens :-(: Elins bula....