Jag åkte hem till våra vänner. Där vi så många gånger varit förr på goda middagar, stojiga barn och sena kvällar!

Igår var det som att komma till ett främmande hus! En trött, tunn och ledsen vän tog emot mig. Ångesten är stor - hur kunde det hända! Spydde galla över den man hon trodde var den för alltid som visade sig vara något helt annat. Vi satt länge och bara pratade. Om barnen, om huset, försökte förstå. Hon letade tecken, tecken på att något varit fel - inga tecken fanns. Bomben bara exploderade! Sådär oväntat!

Nu ska det nya huset säljas, finns en del att färdigställa, det ska rensas och packas. Nytt boende ska hittas, livet ska hittas igen!

Det gör det! Vägen är krokig men det kommer att gå. Hon är en kvinna av stål. Stark och målmedveten fast hon känner sig så liten och sviken. Jag vet att hon klarar det.

Barnen klarar det...

Den stora tjejen var tyst, eftertänksam, som hon ville säga något fast hon inte visste vad. Jag kramade hårt den 8-åriga kroppen. För att hon ska veta att jag också finns där. Den lilla pojken förstår inte, inte förrän de verkligen flyttar från huset han skulle växa upp i. Huset de köpte för att bli gamla tillsammans i, uterummet hon byggde för härliga sommarkvällar.

Allt förgäves för en dålig anledning...

Kram till dig min vän!

Världen vändes upp och ner! Den vändes upp och ner för våra vänner, främst för den fina tjejen och de fantastiska barnen! Livet är grymt just nu och vi står här och vill göra allt och mer därtill. Vi är splittrade!

Vem ska vi hjälpa?

Båda, självklart men man väljer sida per automatik!

Min värld upptas just nu av det det faktum att allt kan vändas upp och ned på bara en enkel måndagseftermiddag. En helt vanlig dag då man hämtat från dagis, fått kram och puss från alla, en daglig rapport och äter köttbullar. Informationen kommer snabbt och förändrar hela liv. Man kan inte påverka beslutet bara ta in, agera och försöka förstå. Förstå att inget, inget kommer att bli som förut fast man inget visste...

Igår, idag och nästa vecka tänker jag på dig min vän! Jag kommer alltid att stå här, fast besluten att hjälpa dig. Hoppas jag får det...

Bilden ovan är från härliga Turkiet där vi firade första veckan som gifta med våra barn och fina vänner!

Varma lata dagar vid poolen! Barnen sörplade slush dagarna långa och vi gick inte upp ur poolen förrän klockan passerat 18. En turkisk behandlig på spa gjorde att solbrännan fortfrande sitter kvar!

Kan jag säga att vi redan längtar till nästa resa, förhoppningsvis en två veckor lång då!

Ta hand om er i höstrusket!

...för att blogga!

Men nu tar jag mig i kragen i vilket fall!

Idag är det 2 månader och tre dagar kvar till det stundande bröllopet. Vi har inte varit så aktiva just nu men vi har köpt två bedårande näbbklänningar till Elin och Alva. Skor till mig och lite smycken.

Började prata om att vi borde ta tag i festprogrammen och det vore ju skönt att ha dem så klara det bara går.

Vi måste öva bröllopsdans, bestämma psalmer och sånger till vigseln, köpa skor till M, underkläder, sjal och smycken till mig.

Akutbox till toaletterna, mjukt toapapper och pappershanddukar.

Köpa ljus och knoppalakan på Ikea.

Köpa löpare, palceringstaggar på Panduro.

Köpa sidenband..

...och morgongåva till min blivande...

Behöver vi paraply och i så fall måste man ha "bröllopsparaplyer"???

Den 6/9 åker vi till Turkiet med Tomas och Pilla och alla barn. Många reagerar på att vi inte åker ensamma på vår bröllopsresa men vad gör det? Måste man vara så traditionell hela tiden. Vi är sociala människor som gillar våra vänner och vi kommer att ha hur trevligt som helst på vår "smekmånad". Längtar massor!

Jag och M kommer säkerligen att åka någonstans på tumanhand lite senare.

Det gäller att sprida ut bröllopet och göra roliga saker lite nu och lite då.

Om ett par veckor ska vi på kusin Annas bröllop. Det blir bara jag och Mathias som åker. Det ska bli mysigt att bara rå om varandra men vi kommer självklart att sakna våra små troll.

Ta hand om er!