Det finns ju måsten. Vill har en fin trädgård, städat hus, ren tvättstuga, putsade fönster, målade vindskivor, ordning i garage, fixad källare, dammfri garderob, ja en hel massa mer. Men just nu känner jag att tiden verkligen inte finns för allt det där. Jag tycker att jag springer med dammsugaren eller damtrasan eller vissna blommor, HELA tiden. Det är en enda stor karusell, runt, runt.... Samtidigt som jag vill vara så mycket som möjligt med våra barn, det bästa av alla världar. De är ju egentligen mina allra mesta och underbara måsten.... 

Tycker innerst inne att jag prioriterar helt fel ibland....

Det är väl lite av samhällets ideal idag med. Man ska vara perfekt, helt enkelt! Snyggt hem, perfekt gräsmatta, smal midja, tid för spa-besök, snygga naglar, bullbak med barnen.....

Ibland tvivlar jag! Varför skaffar man hus precis när man har de mest kaotiska åren i sitt liv?

Svaret är ju att det är en otrolig lyx att få ge sina barn en uppväxt i ett barnfyllt villaområde, möjligheten att kunna springa ut genom altandörren och över till närmsta kompis.

Och vad är egentligen viktigast?

Jo, familjen....

Men hade jag veta detta när vi köpte huset hade jag kanske köpt ett sprillans nytt med färdig tomt....

Lätt att vara efterklok men jag är inte det minsta missnöjd, trots allt klagande ovanför.

Vissa dagar blir det bara för mycket, så är det väl för alla.....

I fredags sov vi över hos farmor och farfar och morgonen därpå bjöd de oss på god hotellfrukost. Mycket gott och ett hjärtligt tack!

Lördagskvällen bjöds på middag med goa vännerna Tomas och Pernilla med barn. Vi åt, drack och spelade spel och tjattrade en massa strunt. Alva vaknade klockan sex och tröttheten var förlamande. De andra sov till åtta och då fick jag krypa ner i mysiga sängen och sova......till halv elva!

Idag har vi babysimmat med Alva. Elin följde med och var lite avundsjuk ett tag men det är faktiskt bara nyttigt att se att man inte kan få allt hela tiden.

Kram