I natt tog frosten alla mina fina cyklamen så det var bara att besöka stans blomsteraffärer för lite nya inköp men det blev rätt billigt. Köpte fint granris och la dit några mossbollar från baksidan, fina, vinröda blad och några röda bär från Robbans häck och allt blev klart på ett kick.

Vädret är ju allt annat än härligt. Rått, kallt och ingen snö. Inte för att jag har väntat mig snö så här års men trevligt vore det ju.... Men nu ser det i alla fall varmare ut hemma.

Ta hand om er i höstrusket....

Pytteliten Alvis

Besöket hos BVC-tant virrpanna gick bra. Inga som helst problem med huvudet denna gång. Vilket var väldigt skönt att höra naturligtvis! Oron blir ju mindre av goda besked men sättet hon hanterat detta på är ju fortfarande fel om än bra att vara vaksam men det går ju att vara smidigare. Tacksamma är vi i alla fall som har en kärnfrisk Alva.

Vikten står nu på 8975 g.

Alva och jag intog S:t Hans kyrka på förmiddagen för att lyssna på en babykonsert vilket var ett lysande beslut. Det var så bra och musikälskande Alva stromtrivdes. Vi sjöng om Petronella, lilla stjärnan och Gud, eftersom vi var i kyrkan. De är verkligen hängivna sina arbeten dessa människor. De ger allt av sig själva, kommer ihåg oss föräldralediga och pratar gladeligen om skrikiga nätter, bajs upp på ryggen och trotsiga treårsupptåg trots att det själva inte har barn eller har utflugna barn. Sen får man fika för en alldeles för billig penning.... nästan så man skäms!

Dagen innehöll även ett sagostundsbesök där vi träffade efterlängtade kusinerna! När det var dags för hemgång så tvärvägrade Elin men efter några lånade böcker blev läget bättre. Vägen hem kantades av mycket prat om den fina månen som hela tiden bytte sida då bilen svängde. Helt plötsligt hade den gått vilse i Hackeforsskogen men som tur var så hittade den hem till oss sen. Elin ville bo i ett hus på månen och sen hoppa därifrån....

Hon är så klok vår trotsiga, lilla skrutt.

De många, underfundiga kommentarerna är helt otroliga....

Ja, hej igen!

Länge sen men strul med tekniken, fullt upp hela dagarna och så är det ju det här med hösten. Många säger att hösten är så låååång, ingenting händer. Själv har jag alltid tyckt att hösten bjuder på mycket härligt. Man får uppleva en fantastisk natur med kalla nätter och soliga dagar. Naturen visar alla sina färger och förbereder sig inför vinter, precis som vi gör. Vi packar in, bunkrar ljus och deppar lite grann. För visst gör vi det! Vi går in när vi som mest behöver de allra sista solstrålarna innan den där gula saken försvinner totalt.

Och det är väl just det jag gör nu, höstdeppar pyttelite, fast jag egentligen tycker om hösten! Jag bara väntar på att få inta vinterkomaläget och tända brasa och ljus hela dagarna. Vila upp mig inför nästa säsong.

Men men, nu ska jag faktiskt ut och höstrensa lite. Altanen ska fixas, jord ska läggas ut på framsidan och så ska det sista ogräset bort. Just för att trädgården ska inta vinterkomaläget.....

Sedan sist har jag hunnit med min allra fösta utekväll på sisådär 1,5 år sedan. Ladies Night var utflyktsmålet och en visit på Harrys. Det blev mycket vin och så snurrade hela världen. "Dagen efter" spenderades i sängen och vid fyrasnåret var jag ok igen. Jag måste träna upp vintarmen igen, hihihihi....

Då var det dags, ut och rensa.

Alva snorar och sover, Elin tittar på tv. Nu passar jag på!

Kram 

Länge har jag följt Vimmelmammans blogg, Lotta Gray som är vimmeljournalist på Se & Hör, skriver om sitt liv med man, son, jobb och den ovälkomne gästen tjocktarmscancer. Lotta skriver så datorn nästan vibrerar, om allt. Den mest obeskrivliga känslan kan hon delge utan problem. 

Idag ska Lotta få besked om cancern har spridit sig eller inte. Det och hela hennes sätt att skriva ger mig perspektiv på livet...

Jag uppdaterar hennes sida, men inget skrivs. Jag uppdaterar igen, inget nytt.

Håller alla tummar jag har idag för positiva besked för dig!

För alla andra som också väntar...för det finns många.

Ta hand om er!

Dålig bild men lite av blåtiran syns.

Igår eftermiddag hördes ett ordenligt duns från Elin rum och ett efterföljande, oroväckande högt skrik. Elin hade ramlat från sin säng och ner på en stol. Slog i ansiktet i stolen och tur i oturen missade ögat med någon centimeter. Idag har hon en begynnande blåtira och är rätt svullen.

Och som barn alltid gör, efter tröst och kram, så gjorde och nästan om samma grej bara halvtimmen efter.... De små, de små....

 
Trött Alva.

Dagen började med trevligt babycafé med Alva. Innan dess hann jag med ett reainköp av uteblommor och nya amplar. Najs....

Pysselmannen Franzén kände inga gränser idag utan gav sig på pillet med att göra en sur Bollibompa-robot och se så bra den blev. August har Elin döpt den till.....

God natt

Det finns ju måsten. Vill har en fin trädgård, städat hus, ren tvättstuga, putsade fönster, målade vindskivor, ordning i garage, fixad källare, dammfri garderob, ja en hel massa mer. Men just nu känner jag att tiden verkligen inte finns för allt det där. Jag tycker att jag springer med dammsugaren eller damtrasan eller vissna blommor, HELA tiden. Det är en enda stor karusell, runt, runt.... Samtidigt som jag vill vara så mycket som möjligt med våra barn, det bästa av alla världar. De är ju egentligen mina allra mesta och underbara måsten.... 

Tycker innerst inne att jag prioriterar helt fel ibland....

Det är väl lite av samhällets ideal idag med. Man ska vara perfekt, helt enkelt! Snyggt hem, perfekt gräsmatta, smal midja, tid för spa-besök, snygga naglar, bullbak med barnen.....

Ibland tvivlar jag! Varför skaffar man hus precis när man har de mest kaotiska åren i sitt liv?

Svaret är ju att det är en otrolig lyx att få ge sina barn en uppväxt i ett barnfyllt villaområde, möjligheten att kunna springa ut genom altandörren och över till närmsta kompis.

Och vad är egentligen viktigast?

Jo, familjen....

Men hade jag veta detta när vi köpte huset hade jag kanske köpt ett sprillans nytt med färdig tomt....

Lätt att vara efterklok men jag är inte det minsta missnöjd, trots allt klagande ovanför.

Vissa dagar blir det bara för mycket, så är det väl för alla.....

I fredags sov vi över hos farmor och farfar och morgonen därpå bjöd de oss på god hotellfrukost. Mycket gott och ett hjärtligt tack!

Lördagskvällen bjöds på middag med goa vännerna Tomas och Pernilla med barn. Vi åt, drack och spelade spel och tjattrade en massa strunt. Alva vaknade klockan sex och tröttheten var förlamande. De andra sov till åtta och då fick jag krypa ner i mysiga sängen och sova......till halv elva!

Idag har vi babysimmat med Alva. Elin följde med och var lite avundsjuk ett tag men det är faktiskt bara nyttigt att se att man inte kan få allt hela tiden.

Kram

Jag tänkte att nu ska man vara lite ambitiös. Tog fram sågen, sekatören, handskarna och musklerna. Sågade bort den fula syrénen och hade just kommit halvvägs genom rosenbusken då grannen kom hem.

"Tar du bort vår buske, sa grannen"

"Va, sa jag. Det är väl våra rosenbuskar?"

Nä, tydligen så var det grannens och jag som trodde att de pikat oss för de risiga buskarna som om de ville att vi skulle ta bort dem men icke.

De blev ju inte arga men så jag skämdes, skämdes och skämdes. Tror jag bad om ursäkt hundra gånger.

Som tur är så växer de där buskarna bokstavligt talat som ogräs men det ursäktar ju inte klantigheten.

Alva och jag tog en promenad i morse och intog öppna förskolan i Hackefors. Mycket trevlig stund, fick jag och Alva. Annars är det ju mest hon som får hänga på.

Imorgon åker vi till simhallen och sen till farmor och farfar för myskväll.

Kramis

Dagens :-): mysig mamma-alva-dag

Dagens :-(: stackars granne som med nöd och näppe undgick grannens röjarstund

Idag var vi på 8-månaderskontroll med lilla Alvis. Nu väger hon 8405 g och är 67,5 cm lång. Ännu en gång tyckte BVC-sköterskan att vi skulle komma på en extrakoll för huvudet. Fontanellen är lite liten och hon vill bara kolla, jag citerar, "så att utvecklingen är sprakande". Hon verkar inte det minsta bekymrad men vill gärna kolla ändå. Visst, det är ju bara bra att vara för försiktig men å andra sidan så är den där gnagande lilla oron inte speciellt rolig. Det finns ju alltid där i bakgrunden.

Nåja, Alva verkar må prima och det är ju det viktigaste.

Elin klädde upp sig fint inför Majas 3-årskalas. Alla Vårlöken-kompisarna var där och de åt massor av smaskiga saker. Till och med en godispåse fick de med sig hem, en tisdag. Lyckan var stor....

Alva och jag tog vägen förbi mormor och åt en god lunch efter BVC-besöket. Efter Vårlöken gick Elin över till Maja för lek. De sprang mellan husen. Så mysigt att ha en kompis så nära...

Kram på er....

Dagens :-): fina hösten

Dagens :-(: gnagande oro....