Våra underbart vackra barn.

Elin Therese Petra och Alva Therese Karin

Varje gång jag läser om något barn som far illa eller som drabbats av någon hemsk sjukdom vill jag ta mina älskade barn i famnen och ALDRIG släppa dem igen. Lukta på dem en extra gång, säga att jag älskar dem en extra gång, göra allt en extra gång.

På mindre än en månad har två stycken pojkar lämnat jordelivet. De har båda kämpat mot cancer.

Tim som i flera år tampats med behandlingar och smärta men aldrig gett upp orkade till slut inte och den hemska sjukdomen segrade. En pojke på väg att bli stor med allt vad det skulle innebära.

Victor som precis skulle börja sitt liv blev 1 1/2 år gammal. Victor fick inte tillbringa sin sista tid hemma utan tvingades kvar på sjukhuset. Det bestämde kommunen för han var inte över 18 år. Förskräckligt fruktansvärt att behandla människor sådär.

Besök Victors blogg där Victors mamma skriver. Där finns även en länk till Victors insamling.

Det går verkligen inte att föreställa sig hur det är att se sitt barn kämpa mot onda cancerceller, smärta och ångest, nålstick och operationer, där emellan skratta och leva livet, vägra låta sjukdomen få ett ansikte. Men att den till slut ändå är starkare än livet. Att man gör allt för att lindra och trösta. Att krama och säga allt allt det viktiga en gång till.

Jag väljer att försöka bidra med något, en liten slant varje månad. Hoppas du gör det också!

Man väljer att prioritera andra saker när man blir medveten om att livet är rätt så skört. Jag och min mamma hade ett samtal idag om pengar, hur vissa människor lägger mycket pengar på lyx och på att arbeta för att ha råd med lyxen. Men som kloka mamma sa: "Viktigare att vara med barnen och familjen".

Helt riktigt!

Jag väljer att gå på den linjen, att spara länge om jag vill ha "den materiella lyxen". För lyxen har jag redan. Mina vackra barn och fina mannen!

Ta hand om varandra!

Kram från mig.