Liten Elin, sommaren 2007!

Hur kan jag för någon utomstående förklara hur mycket

man avgudar och älskar sitt barn?

Det finns så otroligt mycket kärlek till oss i vår skrutt att man inte tror att det är sant. Vi är verkligen allt för henne och det är något så underbart och alldeles otänkbart egentligen.

Varför ska just hon, fantastiska unge, vara just oss så hängiven?

Hur kan hon älska oss utan några som helst fördomar eller funderingar? 

Vad hade livet för betydelse innan hon kom?

Hennes arm på min kind när vi somnar för natten, hennes "långtradare" på morgonen och hennes enorma stolhet då hon gjort nr 2 på toaletten och ser att vi blir så glada.

Och nu kommer snart en till liten älskvärd varelse till vårt hem!

Man måste ju bli knäpp av all kärlek man kommer att få och all kärlek man kommer att ge?

Jag har bestämt mig!!!

Jag tar ingen dag för given, ingen människa för given!

Ta hand om er!

Kram från mig och lillfis!

Dagens :-): min familj

Dagens :-(: skulle väl vara vädret då...