Efter exakt en månads heltidsarbete känner sig denna gravida kvinna lite sliten. (Hur ska detta sluta? Jag har ju 17 veckor kvar). Ska ju inte klaga då jag är "pappersvändare", som min älskade sambo uttryckte sig :-). Men det går inte att komma ifrån att graviditetshormonerna spelar en några spratt ibland. Man brukar ju vanligtvis inte börja gråta för en oupplockade fleccetröja på golvet. Men det är dagens sanning att man kan inte alltid styra över dessa hormoner även fast de skrämmer en hel del.

Kvällarna går åt till plock och tvätt och sen blir det tidig läggdags. Tur att Elin är lättsövd och och vanligtvis som som en stock nätterna igenom.

Lillfis bökar om där inne i magen och det känns härligt. Läste att från v. 22 så räknas det man har i magen som ett barn och inte som ett foster. Jag går in i v. 23 imorgon och skulle bebisen, som vi abolut inte vill, födas nu så finns det en liten chans att den skulle klara sig.

Tänk så ofattbart. Man kan göra abort fram till v. 21 eller 22 men bebisen räknas som livduglig från v. 23.

Stackars pappa Thomas som har åkt på bältros av alla sjukdomar. Han har så ont i benet att han knappt kan gå. Men nu har han fått penicillin och det borde ju bli bättre inom några dagar. Men något roligt kan ju också hända och mamma fick goda nyheter hos ögonläkaren idag. Trycket på ögonen har gått ner en hel del och det så mycket bra ut.

"Jag hade kunnat krama den gamle doktorn" sa mamma.

Sen konstaterade hon att han måste varit nära pensionsåldern och tillade att han såg nog ut att vara närmare 80. (Hon tänkte väl efter och insåg att hon själv inte har så långt till pension, haha :-))

Imorgon ska vi på middag hos Micke och Malin. Det ska bli trevligt. Elin kommer köra hårt hela kvällen då hon avgudar sina kusiner. Resten av helgen blir nog lugn med lite pyssel hemmavid. Ska nog göra höstens första potatisgratäng på lördag. Det suger i "potatisgratäng-tarmen".

Några kräftor har vi inte intagit än så länge ska tilläggas. Måste nog åka till Fiskhandlar´n och inhandla ett kilo svindyra vätternkräftor. Inte tänker jag köpa äckliga, små turkiska amöbor, uvaligen!!!

På jobbet håller jag just nu på med förberedelser inför annonsering av min tjänst. Insåg att det är inte speciellt långt kvar till hemgång, v. 51, och vägen till en anställning är ju rätt lång. Det positiva är att vi kommer att anställa en vikarie och inte hyra in någon. Tack och lov!

Måste ju berätta om en liten flicka vid namn Moa som länge har kämpat mot cancer. Har följt henne i hennes blogg och hoppas innerligt att står sig stark. Allt annat får så lite betydelse när man läser om hennes kamp... Tänk så bra vi har det. Vi ska bara veta så många barn och vuxna som dagligen kämpar där ute!  http://moahenriksson.blogg.se/

Nähä, dags att återgå!

Kram från mig och lillfis!

Dagens :-): Ska bli gott med Ugnstekt falukorv och potatismos

Dagens :-(: Kan jag få bli lite piggare, tack?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Midsommarhelgen var härlig! Lugn, god mat och trevligt sällskap! Barnen var förväntansfulla! Vi började dagen tidigt med att, på pappa M inrådan, ta en plocka-blommor-promenad! Sagt och gjort, med mycket grönt och några blommor fick vi ihop mate...

Jag åkte hem till våra vänner. Där vi så många gånger varit förr på goda middagar, stojiga barn och sena kvällar! Igår var det som att komma till ett främmande hus! En trött, tunn och ledsen vän tog emot mig. Ångesten är stor - hur kunde det hända!...

  Världen vändes upp och ner! Den vändes upp och ner för våra vänner, främst för den fina tjejen och de fantastiska barnen! Livet är grymt just nu och vi står här och vill göra allt och mer därtill. Vi är splittrade! Vem ska vi hjälpa? Båda, s...

Den är bilden säger allt om vår dag! Älskar dig, min fina! ...

 Då var det dags för lillfröken att drabbas av vattkoppor. Allergi och vattkoppor på mindre än en vecka. Otur kan man lugnt säga! Bilden är ganska snäll, den visar inte alls hur mycket koppor den här lilla tjejen har in ansiktet och ögat. Än min...