Dessa små troll som värmer själen så gott!

De har haft en vecka i olyckans tecken!

Det som var otäckast var Alvas fall från tripp-trappen. På akuten skar hon sig på en glasbit som fanns bland leksakerna. Ingen hjärnskakning och inga benbrott. Fingret plåstrades om. Men Alva har ont i axeln!

Imorgon på 18-månaderskontrollen får vi ta upp det igen.

Elin har också råkat ut för en del missöden. Skärsår, näsblod och STORA myggbett!

Alva har börjat göra sig förstådd!

Hon säger öppna, hjälp, bil, katt och en drös med andra ord.

Elin tar hand om sin lillasyster. Ibland är det tjuvnyp men oftast är det fullkomlig syskonkärlek!

Balsam för hjärtat!

Hon är så glad att Ludvig är kär i henne "på riktigt"! Att Mat-Niklas är söt. Hon byter kläder tre gånger om dagen! Ska äta glass hela dagarna i Turkiet. Och hon har fått en klocka av mormor!

Hon börjar bli stor. Alldeles för stor...

5 veckor kvar...

Känns som om vi har koll...hoppas jag. Inser att de sista dagarna kommer att bli stressiga, oavsett hur stor framförhållning vi haft!

Jag har fått råd:

- Njut av dagen! Den går så fort!

- Strunta i detaljer! Det är ingen som bryr sig ändå.

- Drick med måtta! (Gör jag inte alltid det? ;))

Jag har förstått! Tror jag!

Det är lätt att stressa upp sig. Speciellt när fotografen ringer 6 veckor före och säger att han inte kan fotografera på kvällen!

Vad???????

En sms-konversation???, tar vid där vi bara blir mer och mer irriterade.

Vi har visst pratat om kvällen och vi har visst bestämt det!

Som tur är har Pilla en kontakt med en tjej som verkar ha fotogenen så vi bokar henne istället och knäpper den första på ett antal tusenlappar. Känns bra!

Inget lyckat bröllop utan strul!

Det finns en annan gnagande liten sten. Klänningen!

Den har inte kommit!

På det fick jag nys om en tjej som beställde sin balklänning från samma ställe fem månader i förväg och den kom aldrig.

Tror ni jag är nojjig?

Bara lite! Jag har bestämt att kommer inte klänningen till den 13/8 så vill jag köpa en annan klänningen från butiken!

Så långt hoppas jag inte att det går!

Förrförra helgen var vi i Östersund då kusin Anna gifte sig med sin Johan. Det var fantastiskt roligt!

Jag hade ju hoppats på samma uppslutning från kusiner med respektive men det blev det inte. Fyra kommer i alla fall och det är jag strålande glad för. Min morfar kommer tyvärr inte men han är inte riktigt i form och det är en lång resa.

Sen blev det ett par som har tackat nej som vi också blev besvikna över men vi ska inte låta det förstöra dagen. Tvärtom, vi ska vara glada över alla de som verkligen kommer. 55 stycken blir vi!

Jag ser verkligen fram emot denna dag!

Vi ska ha det fantastiskt när vi blir man och hustru Franzén!