Jag måste bara få berätta om förlossningen. Måste ju pränta ned för att minnas. Ska bespara er detaljerna men här kommer storyn för det gick ju undan:

Natten till den 16:e började jag känna något som var mer än förvärkar, trodde jag. När det gått ett par timmar och jag tyckte att det var rätt regelbundna och 5-6 minuter emellan så ringde jag förlossningen för det hade min barnmorska sagt. Sagt och gjort, damen på förlossningen tyckte vi skulle komma in för en koll även fast värkarna inte gjorde speciellt ont. Kände mig nästan lite fåning som åkte in men man vet ju aldrig med omföderskor. Det kan ju gå snabbt!

Väl inne visade det sig, som väntat, att det bara var att åka hem. Fick några smärtstillande och sen sov vi hela förmiddagen. Värkarna klingade av ganska mycket och gick väl med lite småont fram till 15. Då tyckte jag att det gjorde nog lite ondare nu och hoppade in i duschen. Väl där visade klockningen att det bara var 2-3 minuter emellan och nu gjorde det ONT.

Ringde igen, tveksamt, till förlossningenoch klockan var då 15.30-15.45 Berättade att det inte var långt emellan men att jag tyckte att värkarna varit lite mindre då jag legat ner. Hon sa att vi kunde avvakta men att hon ändå skrev upp oss så vi kunde åka när vi ville. Ok, sa vi men det slutade med att vi gjorde i ordning oss så fort det gick och åkte iväg.

Resan är ju inte speciellt lång, 10 minuter i vanliga fall. Men vi åkte någon gång efter 16.00, då det är rusningstrafik, och Mathias var tvungen att stanna vid varje värk så resan tog väl ca 20-25 minuter istället.

Vi blev inskrivna 16.39 Kl. 17.05 kom krystvärkarna och 17.13 är Alva född.

Tur att vi inte avvaktade utan åkte i tid!

Alva är idag 10 dagar gammal!

Vi myser och försöker göra livet för Elin lite lättare men det är inte alltid så lätt. Igår var vi inne hela dagen och de är inte optimalt för en snart 3-årig liten tjej. Ludvid skulle kommit förbi och lekt men han blev sjuk så det blev ju inställt.

Så idag åkte vi till farmor och farfar och Elin lekte massor med Ebba och Ellen. Så skönt för henne att få springa av sig lite!

Jag är så stolt över min dotter som är så försiktig med sin lillasyster. Hon tar så varsamt på henne medans hon istället kan vara lite våldsam mot oss stora. Naturligvis kommer det tillfällen då hon inte riktigt är medveten om att hon är lite hårdhänt men barn är ju barn.

Nä, nu ska jag borsta tänderna och klä på min dotter en pyjamas. Nattdags för imorgon är det Sivan igen.

Kram från oss!